Publicerat: / Allmänt

Story of my fucking life. Pls get over yourselves.



 

Publicerat: / Allmänt

jag är en fantastisk bloggare

Varför har man som mest ambitioner när man lider av total avsaknad av motivation? Värdelöst system, vart kan man omförhandla? Jag är mos i huvudet och det enda jag är säker på för tillfället är att jag mycket snart sitter och äter igen. Markant viktökning kanske bör läggas till som huvudsakligt nyårslöfte för att kunna garantera att jag för första gången på ca 23 år lyckas hålla ett sådant. 

Utöver att tycka synd om mig själv och tröstäta lever jag ett hyfsat bekymmersfritt liv pga att jag helt enkelt inte bryr mig. Nämnda bekymmerslösheten är helt enkelt svaret på att jag skiter i vad andra har för bekymmer gällande mig. Skönt ändå. Vill minnas att jag någon gång för inte alltför längesedan nämnde att jag efterlyser den där "I don't give a fuck"-attityden som på något sätt lyckats undkomma mig. Jag kan med glädje meddela att den återigen har tillfångatagits och just nu befinner sig i SHU på obestämd tid. 

Om the zombieapocalypse bryter ut NU och det föremål som ligger närmast när jag sträcker ut handen är det enda jag har att försvara mig med, skulle jag få förlita mig på en tom 50cl-flaska av märket pepsi max. 

Avslutningsvis står jag och pendlar mellan huruvida jag bör ladda upp en bild to go with detta inlägg. Det är ett avgörande beslut då det avslöjar en hel del om vilken attityd och sinnestämning jag har som grund för vad jag precis legat i sängen och skrivit. Kan eventuellt kommit fram till en lösning, faktiskt. 


En konstigt beskuren mobilselfie och en död fluga. Sådär. Nu är jag övertygad om att ni känner er helt tappade och av någon anledning finner jag det otroligt tillfredsställande just nu. 
 

Publicerat: / Allmänt

Ni behöver inte förstå, för det har jag inte gjort än heller

Två långa dagar. Fyllda till bästa förmåga med skolgång, trötta ögon, öppna kort och små turer till ateljén eller ut till utemöblerna på framsidan, vankandes av och an med stundvis blöta kinder. Den där surrealistiska känslan, lite som att verkligheten är dimtäckt och förväntningar om att man ska vakna när som helst kallsvettig som ur en mardröm. Livets stora superhjältar - Mamma och Pappa. Rationella, kvicktänkta och handlingskraftiga medan jag gör allt jag kan för att avvärja ångestattacker och onödig dramatik. 

I två dagar har jag varit lilla Bella som har försetts med frukost, lunch och middag och till och med en extra godbit medpackad till skolan. Skjutsad och hämtad, inackorderad, ompysslad och om möjligt lite extra älskad. Som den mest onaturliga kontrasten har det pratats om försäkringar, kremering eller begravning och i mitt huvud har processen redan påbörjats för att vi är skapta för att överleva och utstå händelser som just denna. 

Samtidigt som det är totalt skitmörkt ute står jag gråtandes i mina föräldrars vardagsrum med fyra små tygmöss, som mer kan liknas vid bollar, i handen. Två till mig och två till dig. Känslan av laglöshet smyger sig på när vi ger oss ut i det där skitmörkret för att gräva i baksidan av trädgården, lite som ett sådant där typiskt scenario som skulle kunna orsaka en granne att ringa snuten och anmäla misstänksamt beteende. Två mjuka möss ner i det nästan perfekta kvadratiska hålet pappa grävt och som snart därefter återigen fyllts igen. 

Vi går in och sitter efter en kort stund samlade runt hämtmaten vid vardagsbordet och kollar på Frozen. Jag får skjuts hem av pappa. Hem. Mitt hem som mamma har spenderat hela dagen i för att städa bort allt ifrån potentiellt upprörande tillhörigheter till hårbollar. Med någon sorts lättnad går jag till trots med förjävligt tunga steg den korta biten från vägen till trapphuset. I hallen känns allt som vanligt. Skorna av, matkassen som mamma skickat med mig ställs på golvet och doften av städprodukter slås mot mig. Det luktar så himla gott hemma hos mig. Men det finns inget att snubbla på, det är ingen som river i den där påsen och det finns ingen som sitter i dörröppningen och jamar lite irriterat mot mig. 

Jag lägger två små runda tygmöss-bollar på metallhyllan och konstaterar för mig själv att för första gången på nästan tre år är det bara mig själv jag stänger dörren om när jag kommer hem.


 

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo